Sofie Lövström

Har du kännt tomhet inom dig nån gång?Själslig tomhet-själslig anorexi?


Den kan börja smygande som depression för att sedan blomma upp i en kris. Eller sättas igång av arbetslöshet, sjukdom, död eller skilsmässa...
Jag har nämligen en väldigt god vän som känner just den här tomheten, och jag vet med säkerhet att fler människor har säkert kännt samma sak, därför tar jag upp det!

Den kallas för spiritual emergency, påminner om en psykos, men är en jobbig men sund kris som drabbar fler och fler..

Spiritual emergency är ett slags själslig anorexi som blir allt vanligare i den industrialiserade världen. I takt med att vi allt starkare prioriterar rationellt tänkande, ekonomi och materiella ting blir andra behov försummade. Vi söker - och får - bekräftelse genom det vi gör i stället för genom den vi är.

Vi låter ofta omvärldens krav styra för mycket. Mer eller mindre omedvetet försöker vi leva upp till vad vi tror andra förväntar sig av oss. Så sätter vi våra djupare behov på undantag, trycker ner dem och försöker glömma bort dem. Men det håller inte i längden, gapet mellan den vi är och den vi visar utåt blir allt större och till slut är krisen ett faktum.

Brist på bekräftelse

Enligt  många kunna personer  handlar grunden till den själsliga anorexin ofta om bristen på bekräftelse. Behovet av bekräftelse och att bli sedd finns hos varje människa. Men har man sökt och fått bekräftelse uteslutande genom det man presterar så håller det bara så länge man finner nya prestationsmål. Kommer man till en punkt när man inte längre kan finna något nytt mål infinner sig den stora tomheten.

Det är ofta duktiga människor som drabbas. Som alltid klarat sig själva, som ställer upp för andra och som sedan barnsben varit vana vid att få bekräftelse via prestationer och att tänka i stället för att känna.

- Tomheten inom oss står ofta i proportion till värdet vi ger oss själva och hur mycket av oss själva vi tidigare fått bekräftat....

Jag personligen känner ingen kris överhuvetaget, men jag kan erkänna att visst e man inte sig själv i alla situationer.
Jag ser ju ganska ofta hur tjejer jag känner beter sig annorlunda bland visst folk och tex på stureplan, blir helt annorlunda personer. Och det har väl sin bakrund. Men det syns tydligt.

Ibland tänker jag kanske för djupt, men alla vi människor som lever här i världen e av samma sort, alla e vi själar fast vi bara har olika skal=utseénden, men ändå ska man tycka att vissa e värd mer för hur den ser ut eller inte ser ut, vi e ju ändå alla av samma sort, kan vi inte bara hålla ihop?

Ibland när man tänker för djupt, då kan man bli knäpp!!

Ha de bra nu era skit högar så hörs vi imon :)
Då blir det promenad...